..känns det som jag har kommit en bra bit påväg med min terapi, och på ett sätt känns det som alla dom steg tillbaka jag tagit är ett misslyckande! Jag kämpar och kämpar, men ibland så kommer tankarna tillbaka dit dom var för ett tag sen. Det där jävlar-annamat har fallit av mej. Nu ska jag ju åka till Vänersborg lite oftare så att jag får mera peppning och påminnelse därifrån. Men samtidigt vet jag att dom värsta månaderna ligger framför mej nu, fabruari och mars är dom värsta.
Varför kan ingen komma på något vaccin för denna landsplåga! Visst detta är ju en piss i havet om man jämför alla andra vaccin som inte är hittade än och som gör att folk faktiskt dör. Det finns faktiskst folk som dör! Och jag är rädd för lite kräksjuka! Detta är ju faan sjukt, vilken insikt jag gjorde nu när jag satt och skrev, detta ska jag fundera över!
Nu tänkte jag skriva något om att folk inte ska dömma mej, och jag vet ju att dom som läser detta inte gör det för att dom älskar mej för den jag är!



Älskar er tillbaka!