Nu har jag kommit hem från Branäs, en resa om inte bliev som jag trott alls!
Jag och Sanne skulle åka bräda, jag är urkass på det, men Sanne var en underbar lärare. Vi åkte i backarna som var lite si så där, men med tanke på att det var sista helgen dom hade öppet så får man ju inte räkna med den bästa snön kanske. För mej gick det som beräknat i början, jag trillade i liften två gånger, och jag gled på min bara rygg, ner för berget. Sånt får man ju ändå räkna med! Men sen kom det värsta! jag åkte skit fint ner för en backe, Sanne hade åkt i förväg för att vänta på mej längre ner, och helt plötsligt låg det två stora snökockler precis där som jag skulle åka! Jag trodde att dom skulle vara jätte hårda och jag gjorde mej redo för att trilla, men det jorde jag inte och jag blev så förvånad att jag trillade med ryggen ner i backen, gör en volt och slår i huvudet och nacken för en snärt. Jag upptäcker snart att det gör ont i nacken och ropar det till Sanne. Hon åker ner till liften och vill att en pistör ska komma upp och titta till mej. Det kommer en kille på scooter och tittar till mej. Han tillkallar fler folk och jag ska få åka pulka ner. Detta var så jobbigt, dom i princip band fast mej på en bräda och la mej i pulkan. Jag började ju få panik, jag menar bli fastspänd så där utan rörelse förmåga. Så då hänger det med en sköterska i pulkan, hon satt liksom gränsle över mej och höll mej i handen. Så snällt! Jag fick åka till sjukstugan och dom sa att jag skulle åka till sjukhuset. Där röntgade dom mej, men det var inget som tur var. Så 6 timmar senare var vi påväg till Branäs igen.
Jätte härligt!

Jag har blivit moster till en Vilma, men det skriver jag mer om i morgon när jag har träffat det lilla livet!

Puss å hej!