Igår var jag på ett Åss möte. Det var människor som har panikångest. Så vi satt i en ring och berättade vad vi kände att vi ville berätta. Det var skönt att få höra andras berättelser, då kan man relatera till sej själv. När man skulle börja berätta så sa man alltid " Hej jag heter Sandra" och alla svarade "Hej Sandra", just den biten kändes lite knepigt, men man vänjer sej nog. Jag blev lite "ledare", jag ska se till att vi börjar och har paus vid rätt tillfälle och avslutar det hela. Det kan bli lite spännande.