En dröm...
Varför ska endel drömmar vara så verkliga att dom ställer till det när man vaknar? Varför ska känslorna som man har i drömmen stanna kvar i kroppen när drömmen tagit slut? Varför kan dom inte bara försvinna i tomma intet? Jag blir så irriterad. Jag känner ju inte såhär egentligen, det är ju bara något som fanns i drömmen! Inte något som är verkligt. Jag undrar om "någon" annan känner likadant ibland. Inte för att jag tror det. Det var bäl bara en dröm alltihop.
Det är du inte alls ensam om. Har ofta drömmar (inte särskilt positiva eller lyckliga) som blandar sig in i medvetandet även efter man vaknat. Ibland kan det till och med vara svårt att skilja på dröm och verklighet och ibland fastnar jag i något slags "mellanland" mellan verklighet, dröm, sömn och vakenhet. Kan vara riktigt läskigt men samtidigt intressant. Men det är nog inget att grubbla över, det är nog helt naturligt, särskilt om hjärnan behöver processa mycket jobbiga tankar. Snubblade över din blogg via Facebook, om du undrar :) Detta ämne är något jag själv funderat på så ville bara delge mina tankar.
SV: Tack Johan! Du har så bra svar på allt!!
